Skrivpuff - 30 november 2011

Skriv om att betala.

Sun City, California 2000

7-årige Alex stirrade på pepparmint-stången i sin 3-åriga lillasysters hand.
"Cassie, du stjälde godis...!" sa pojken förfärat.
Han grabbade åt sig pepparmint-stången just som Cassie stoppade den i munnen.
"Nääää...!" grät lillasyster. "Cassies godis!"
När Cassie inte kunde ta tillbaka sin skatt försökte hon knuffa sin storebror.
"Sluta!" sa Alex.
Joanne skyndade sig att gå emellan sina fosterbarn.
"Vad bråkar ni om?"
"Cassie stjälde godis." sa Alex och höll fram godiset så att Joanne skulle kunna se det. "Det får man faktiskt inte."
Joanne log.
"Nej, Alex, det får man inte. Men Cassie är så liten, hon visste inte det."

Cassie sträckte sig efter sin godis-stång.
"Min?" sa hon och såg förhoppningsfullt på Joanne.
Joanne nickade.
"Okej, men vi går in och betalar den först. Kom ungar."
Barnen följde med Joanne in i den lilla godisaffären.
Cassie snyftade och Alex hängde med huvudet.
"Min lillasyster är så liten, så hon visste inte att man inte bara kan ta godis så där." sa Alex urskuldande till den äldre affärsinnehavaren bakom disken.
Det var tydligt att den lilla pojken skämdes.

Affärsinnehavaren log.
"Det gör inget lille vän." sa han vänligt. "Men det är bra att ni är ärliga och kommer in och betalar."
Alex gav tillbaka godiset till Cassie och kramade sin lilla syster.
"Här har du, Cassiebear. När man har betalat sitt godis får man äta det. Förstår du?"
Cassie nickade. Den lilla tösen sken upp som en sol och gav sin storebror en stor blöt puss mitt på munnen.
"Blöta tjejpussar...!" sa Alex och torkade sig om munnen med baksidan av handen.
Cassie fnissade förtjust.
"Jag pussade på min Alex!"

*

Grattis Colette! 30/11 2011

Grattis på 9-årsdagen 
Colette!

*

Skrivpuff - 27 + 28 november 2011 - del 2

*
Sent den eftermiddagen stod Joanne och såg på när lilla Maxine lekte med sina gosedjur.
Det var riktigt intressant att iaktta fosterdottern. Joanne glömde nästan bort middagen som stod i ugnen.
"Neeeej fy på er!" sa Maxine med bestämd ton, en imitation av en arg vuxen. "Effalunt får visst vara med och leka, fast han har stora öron! Om man inte tycker om Effalunt är man rasist, så det så!"
Maxine satte gose-elefanten bland de andra gosedjuren.
"Nu leker ni snällt med varandra, så kanske ni får dessert efter middagen."
Barnet pussade alla sina mjuka vänner och reste sig från golvet.
"Mamma Jo, är maten klar snart? Min mage svälter ihjäl."

Joanne log.
"Ja, maten är klar strax." sa hon och strök flickan över de mjuka och rufsiga skruvlockarna. "Maxie, vad lekte du för något?"
Maxine log.
"Jag lärde mina djur att dom är dumma om dom är rasister. Man är jättedum om man är det, visst?"
Joanne nickade.
"Mmmm... det är man. Men hur kom du på leken?"
Maxine såg trumpen ut.
"Du vet Gloria i min klass? Hon sa dumma saker - hon var rasist faktiskt."
Flickan satte sig på sin plats vid matbordet.
"Så jag bestämde att jag inte vill leka med henne mer."

Joanne kramade sin älskade lilla unge.
"Du är en klok liten tjej du Maxie."
Maxine nickade stolt.
"Jaaaa, det är jag!" sa hon och gav sin fostermor ett strålande glatt leende.
Hon kramade gose-elefanten Effalunt som fått följa med till matbordet.

*

Skrivpuff - 27 + 28 november 2011 - del 1

Skriv om en förolämpning + om att sortera.

Sun City, California 1999

6-åriga Maxine och hennes lekkamrat Gloria satt i sandlådan och skapade sandkakor.
"Ska vi fråga om dom vill leka med oss?" föreslog Maxine och pekade på tre barn som stod vid gungorna.
Gloria skakade på huvudet.
"Nej... min mamma säger att vi inte ska leka med dom. Såna där barn betyder trubbel."
"Vaddå 'såna där barn'...?" sa Maxine. Hon såg oförstående ut. "Vad menar du?"
"Ja, du vet..." sa Gloria. "Afro-Amerikaner."
Maxine rynkade ögonbrynen. Det här gillade hon inte.

Den lilla flickungen ställde sig upp och knöt nävarna.
"Du och din mamma är såna där rasister!"
"Vad är rasister?" undrade Gloria.
Maxine såg ilsken ut.
"Såna som inte tycker om andra människor bara för att dom har annorlunda skinn. Det är jätte-dumt att vara rasist faktiskt! Och elakt."

Maxine reste sig ur sandlådan och gick fram till gungorna.
"Hej Maxie." sa ett av barnen som Gloria hade pratat illa om. "Vill du följa med oss och vår mamma och köpa glass?"
Det ville Maxine. Barnen lämnade glatt lekplatsen och lämnade Gloria kvar.
Maxine passade till och med på att ljudligt räcka ut tungan åt Gloria.

*

Happy Birthday Ryan! 29/11 1971

Happy Birthday Ryan!

Love,
Mom, Dad & Rebecca
Maggie & Maureen
Sunny
Grandma Adina & Grandpa Asher
Grandma Esther & Grandpa George

*

Grattis Cecilie! 29/11 2011

*

Grattis på födelsedagen Ceci! :)

önskar Leni & Peter

*

Grattis Peter! 29/11 2011

Grattis Peter!

önskar Ceci & Leni

*

Skrivpuff - 26 november 2011 - del 2

*
Denny smög fram till videokameran och stängde av den.
"Vi vill klä på oss nu." deklamerade han bestämt.
Han drog upp mig från sängen och gav mig mina kläder.
Ingen gjorde något för att hindra oss.
Wendy hjälpte mig till och med att ta på mig min T-shirt. Lite motvilligt lät jag henne hjälpa till.
I det dimmiga och omskakade tillstånd jag var i nu var det inte helt lätt att klä på sig.
Men lyckades faktiskt klä på mig byxor och skor själv och sedan snubblade jag efter Denny, ut i den friska luften.

Denny gav mig en tröstande dunk i ryggen och la armen om mina axlar när vi gick till vår stuga.
Jag gillade verkligen Denny. Han var alltid schyst mot alla. Han blev en av mina bästa kompisar den här sommaren och var som en storebror för mig.
Och efter den här dagen blev bandet mellan oss ännu starkare.
Kanske det blir så när man delar på en sådan här super-hemlig hemlighet.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 26 november 2011 - del 1

Skriv om att regissera.

Camp Orion, CA. Sommaren 2006

Alex berättar:

Jag sa att jag inte ville vara med den här gången. Denny, min sommarläger-kompis, försökte också slippa.
Men Grady (vår lägerledare) bara skrattade lite och sa att det skulle kännas bra när vi väl hade börjat och så gav han oss varsin burk med läsk.
Minns inte vem som filmade den här gången. Grady "regisserade", talade om vad vi skulle göra.
Jag behövde inte göra så mycket, bara ligga på en säng. Kände mig som en viljelös docka.
Förnedrande.
Men jag hade varken ork eller makt att streta emot.
Det kändes konstigt i hela kroppen. Jag var lite snurrig och det brusade konstig i huvudet och öronen, ungefär som när man lyssnar för länge på det där brusiga ljudet från en TV när inga program visas längre...

Jag lyckades sätta mig upp på sängen. Blundade för att slippa se Grady när han lutade sig över mig...
"Jag vill inte..." viskade jag hest.
Men Grady bara fortsatte med sina "lekar".
Någon strök mig över kinden. Jag kikade upp och blinkade mot Wendy (vår andra lägerledare och Gradys flickvän).
Hon log och torkade bort några tårar från min kind.
Lite ilsket slog jag bort hennes hand och torkade demonstrativt bort mina tårar själv.
Jag var redan förnedrad, ville inte att någon skulle se att jag grinade också.

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 25 november 2011 - del 3

*
Keith nickade förstående.
"Var inte ledsen lilla gubben, er mor kommer att ha det super-bra i helgen. Dom där helgmötena är som en trevlig utflykt."
Alex såg på Keith med stora ögon.
"Lovar du det?"
"Jag lovar. Och när din mamma kommer hem på söndag mår hon riktigt bra igen.
Keith log.
"Du Cassie, hur muntrar man upp din brorsa egentligen?"
"Man killar honom under armarna!" fnissade Cassie.

Alex skakade häftigt på huvudet.
"Nej, det gör man inte! Jag behöver inte muntras upp!" skrattade pojken.
Keith blinkade åt Cassie.
"Jag tycker vi killar honom lite ändå."
Cassie nickade glatt.
"Jaaaa! Det gör vi!"
Barnens bubblande glädje fyllde den ljumma morgonluften när Keith började busa med Alex.
"Sånt här uppförande är inte snällt!" sa Alex och kiknade av skratt.

Keith fortsatte att kittla Alex ett tag, sedan gav han pojken en kram och ställde ner honom på marken.
"Vad säger ni ungar, ska vi gå och äta mjukglass till frukost?"
Alex och Cassie jublade. De fick aldrig glass till frukost annars - bara till pannkakor när de fyllde år.
"Du Keith..." mumlade Alex. "jag önskar att du kunde vara vår styvfarsa istället för Darryl."
Keith log.
"För att ni får glass till frukost?"
Alex skakade på huvudet. Han såg plötsligt allvarlig ut igen.
"Näää... jag vill det bara."
Pojken log igen.
"Kom nu, jag vill ha mjukglass!"
Han tog sin lillasyster i handen och så sprang barnen till Keiths bil.

Foto: Lora - A Quiet Life

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 25 november 2011 - del 2

*
En av familjen Spencers grannar gick förbi. Damen bar en stor tvättkorg i famnen. Hon gav Keith och barnen en ogillande blick.
"Mrs. Spindler, en av grannskapets värsta skvallerkärringar." viskade Alex till Keith.
"God morgon Mrs. S!" sa Keith extra glatt. "Härlig dag vi har!"
Mrs. Spindler bara blängde och gick vidare.
Ett plagg föll ur hennes tvättkorg och landade i gräset.
"Ni tappade era dam-kalsonger Mrs. S!" ropade Keith.

Cassie skrek av skratt. Dam-kalsonger...! Keith var så cool och rolig!
"Mrs. Spindler, vänta!" ropade Cassie.
Damen vände sig om och såg frågande på det lilla söta barnet.
Flickan gled ur Keiths famn. Hon sprang ifatt granntanten och gav henne underkläderna som fallit ur korgen.
"Tack lilla Cassidy." sa Mrs. Spindler. "Det var rart av dig."

Keith såg på Alex. Pojken såg fortfarande ganska allvarlig ut, trots skämtet om dam-kalsonger.
"Vad är det med dig då, lille mannen?" frågade Keith och rufsade pojken i håret.
Alex bara ryckte på axlarna.
"Han saknar nog mamma..." sa Cassie. "och är nog lite orolig för henne."

Foto: Lora - A Quiet Life

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*

Skrivpuff - 25 november 2011 - del 1

Skriv om att trösta.

Paradise, California. 2005

Nora Spencer grät när hon vinkade adjö till sina barn på fredagsmorgonen.
Hon skulle bara vara borta över helgen, men det var så fruktansvärt svårt att se lilla Cassie gråta så hjärtskärande.
8-åringen var ledsen för att hon inte kunde följa med på sin mammas AA-möte.
Alex, den lille raringen, försökte trösta sin lillasyster.
"Var inte ledsen Cassie, jag ska ta hand om dig." sa 12-åringen.
Barnen såg bedårande söta ut där de stod med armarna om varandra.
Nora kramade om dem innan hon klev in i Darryls bil.

"Var snälla mot Keith nu!" ropade Nora till Alex och Cassie när bilen lämnade garageuppfarten.
Alex gav sin mor ett tappert leende och gjorde tummen upp.
Keith hade varit bästa vän och musik-kollega till Alex och Cassies pappa.
Barnen älskade Keith och tyckte det var jättekul att han hållit kontakten även efter deras pappas död några år tidigare.

Nu kom Keith springande över gräsmattan. Han lyfte upp båda barnen samtidigt och kramade dem.
Cassie såg genast gladare ut. Hon torkade tårarna och klamrade sig fast vid "farbror" Keith.
"Jag är jätteglad för att du ska ha oss hela helgen!" sa flickan glädjestrålande.
Keith log.
"Det ska bli jättekul att vara hos er gullungar."
"Jag är ingen gullunge." flinade Alex och rynkade på sin lilla söta näsa.
Cassie fnissade.
"Joooo! Det är du!"

Foto: Lora - A Quiet Life

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista

*