Huset som Gud glömde - 4

*
Coral


”Wow!” utbrast både Ashlee och Darla när bilen körde upp på grusgången utanför huset.
Eller hus… det är nästan ett mindre slott!
”Mmmm…” sa Kyle. Han lät inte det minsta imponerad. ”Välkommen till huset som Gud glömde.”
Ashlee fnissade.
”Men Kyle… så illa är det väl inte.” frågade Darla och log.
Kyle nickade.
”Jo.” sa han truligt.
Darla skrattade och rufsade om i Kyles hår.

Jag satt i framsätet. Jag vände mig om och log mot min bror och Ashlee och Darla i baksätet.
”Är ni redo för ett äventyr?”
”You bet!” sa Ashlee ivrigt.
*

Huset som Gud glömde - 3

*

Fredag

Welcome to Silver Lake
läser vi på en skylt.

En chaufför hämtade oss hemma i Blue Creek i eftermiddags,
så nu sitter vi i bilen på väg till Violet Hill vid Silver Lake
och farmor och farfar Collins. Adressen är Roxbury Road, Silver Lake.

Det är ett vackert och samtidigt kusligt område.
Man kan nästan höra skräckfilms-musik när man närmar sig huset…

Det ska bli ett spännande äventyr att tillbringa lovet här :)


// Coral

*

Huset som Gud glömde - 2

*

Nu är det bestämt.
Vi ska åka till Violet Hill redan på fredag eftermiddag, direkt efter skolan.
Även om det läskiga gamla stenhuset inte är det första stället man vill åka till ska det bli väldigt skönt för syrran & mig att komma hemifrån
och slippa allt i ett par dagar.

Och en annan jättebra sak:
Ashlee och Darla ska följa med oss! Yay! :)
Kanske det blir ett roligt lov ändå. :)

Hoppas nu bara att farmor ger oss lite frihet.
Hon är ganska gammaldags och sträng - och är ett stort fan av regler.

// Kyle

*

Huset som Gud glömde - 1

Prolog
*
Kyle

”Ni ska få vara hos farmor och farfar på vårlovet.”
Min syster och jag såg förvånade på vår pappa.
Coral och jag brukar aldrig träffa farmor och farfar, som bor i ett stort gammalt hus på ett ställe som heter Violet Hill.
Det har bara hänt ett par gånger, att vi har träffat dem menar jag. Senaste gången var nog när Coral och jag var 9 och 10 år.
Farmor och farfar Collins verkar inte vara så intresserade av sina barnbarn.
Men det är inget Coral och jag är särskilt ledsna för.
Ärligt talat hade vi varit ganska rädda för farmor de gånger vi träffade henne.
Farfar är okej, minns jag - en snäll gammal man som mest håller sig för sig själv.

”Er pappa och jag ska resa bort. Bara han och jag.” förklarade Nancy. ”Romantisk semester.”
Blä! Jag gjorde ofrivilligt en grimas.
Jag vill verkligen inte veta mer om deras ”romantiska semester”.

”Farmor och farfar?” sa Coral försiktigt. ”Men… vi känner dom ju knappt…”
”Ni får väl lära känna dom nu då.” sa pappa stramt.
”Det blir väl kul att träffa farmor och farfar?” gullade Nancy och kramade mig.
Jag slingrade mig ur hennes omfamning och suckade.

Hejsan excentriska släktingar.
Farväl till ett roligt vårlov tillsammans med Ashlee och Darla.
Suck.
*

Mina innersta tankar: Kyle - 1

*
Beröring. Tänk att ett och samma ord kan ha så många olika betydelser. När tillexempel Darla eller Ashlee - eller min syster - rör mig eller kramar mig känns det bara tryggt och bra.
Visst jag kan känna mig ganska generad om Darla eller Ashlee typ kittlar mig eller kramar mig... men inte så att det känns dåligt.
Men varje gång Nancy rör vid mig kryper det konstigt och obehagligt
i hela kroppen och skinnet på mig. Och jag känner mig så äcklad.
Ibland är jag rädd att det ska synas på mig vad hon gör med mig...
Jag skulle dö av skam om någon fick veta!
Om någon fick veta skulle de bara tycka att jag är äcklig.
Jag kommer aldrig kunna berätta vad som händer mig.
Jag berättar inte ens för Coral.
Fast jag tror hon vet.

Vänta... det kommer någon...!

Det var bara Coral :)
Måste sluta nu. Ska försöka sova lite - vi ska upp tidigt i morgon.

Jag kanske skriver en annan dag.

// Kyle

Blue Creek. Maj 2010
*

Emilia och konstmysteriet - del 14

*
”Vad häftigt det vore att ha den där tavlan.” sa Emilia när hon och familjen åt middag hemma på herrgården den kvällen.
Vanström gick förbi matsalen och skrockade.
”Jo du, då får man hoppas att din spargris är välfylld.”
”Äh, man kan väl få drömma?” muttrade Emilia.
Vanström flinade.
”Ja, dröm på du flicka lilla.”
”Dom hade affischer i museets souvenir-shop.” sa Emilias mamma. ”De kanske har en affischversion av tavlan.”
”Åh! Kan vi inte gå tillbaka till museet i morgon och se efter?” bad Emilia.
”Jo det kan vi göra på väg hem i morgon.” sa Emilias mamma.
Emilia såg förundrad på sin mamma.
”På väg hem från vad…? Vad ska vi göra i morgon?”
Emilias mamma log.
”Jag tänkte att vi kunde gå på Gröna Lund i morgon.”

Emilia for upp från sin stol och sprang fram och gav sin mamma en stor kram.
”Åh mamma vad du är snäll!”
Emilias mamma kramade sin dotter.
”Jo visst,” log hon. ”men jag har också världens snällaste lilla flicka.”
”Och du är alltid så tacksam för allting.” instämde Emilias pappa. ”Därför blir det extra roligt att ge dig saker och överraskningar.”
”Tänk vilken lyckost jag är som får göra så mycket roligt den här sommaren!” myste Emilia.
Hela hon strålade av glädje.
”Det förtjänar du lilla gumman.” sa Emilias farmor och log varmt. ”Åh vad det värmer mitt gamla hjärta att se mitt lilla barnbarn så här lycklig!”
*

Emilia och konstmysteriet - del 13

*
Dante började sjunga på La Marseillaise.
De andra gästerna på fiket såg på honom och log.
”Vive la liberté!” sa Dante när han såg att han var iakttagen.
Några ungdomar höjde sin glas i en skål och snart satt nästan alla gäster på uteserveringen och sjöng La Marseillaise.

Förbipasserande gav dem nyfikna eller undrande blickar.
En överförfriskad man raglade förbi. Hans ögon var stora som brunnslock när han stannade och såg på den sjungande gruppen.
”Va…? Sitter ni här och sjunger ’Majonäsen’…?”
Han ryckte på axlarna.
”Ja vad fan… varför inte?”
Han höjde sin ölpava och skrålade:
”Vive la France!”
”Vive liberté!” log Dante.
”Eh… Aaaa, det med.” sa den överförfriskade.
*

Emilia och konstmysteriet - del 12

*
Senare på dagen satt Emilia och Dante på en uteservering i solen och fikade.
Dante höjde sitt glas med Coca-Cola.
”Skål för lilla modiga Soleil Emilie! Och skål för Les enfants de la révolution!”
Emilia log och höjde sitt glas med Cola.
”Skål för lilla Soleil Emilie!”
Dante och Emilia slog ihop sina glas så att det klirrade lite.
”För Les enfants de la révolution!” sa de unisont.

Killen i 30-årsåldern som jobbade på fiket såg på barnen och log.
”Vilka skålar ni för sa ni?”
”Revolutionens barn på barrikaden.” sa Dante högtidligt. ”Några modiga unga män och en liten flicka som slogs för friheten i Paris.”
”Wow.” sa café-killen. ”Det må jag säga, det var verkligen något att skåla för!”
Han log brett.
”Får man bjuda på lite glass? För att hedra Revolutionens barn.”
”Ja tack!” jublade Emilia och Dante. ”Jättesnällt!”
*

Emilia och konstmysteriet - del 11

*
”Den lilla flickan då?” frågade Emilia och pekade på barnet i röd klänning. ”Fick barn vara med på barrikaderna…?”
Guiden skakade på huvudet.
”Nej, nej, det var alldeles för farligt. Men den där lilla tösen var med ändå, ingen kunde stoppa henne.”
Guiden såg på flickan på tavlan och suckade sorgset.
”Soleil Emilie var hennes namn. Efternamnet är okänt - hon var föräldralös. Hon var en av junirevolutionens yngsta martyrer…”
Emilia hajade till.
”Martyr? Är inte det någon som dör för sin tro?”
Guiden suckade igen.
”Jo. Lilla Soleil trodde starkt på frihet och folkets rättigheter. Hon dödades av militärens kulor.”
”Vad sorgligt…!” Emilia fick tårar i ögonen.
Dante lade armen om hennes axlar.
Emilia torkade bort en tår som var på väg att rinna nerför kinden.
*

Emilia och konstmysteriet - del 10

*
Emilia såg på den gamla tavlan med stora ögon. Hon kunde inte slita sig ifrån det historiska motivet.
Tavlan föreställde unga män i gammaldags kläder i brunt, svart och beige.
Deras ansikten var allvarliga och beslutsamma. Några av männen bar vapen.
De stod eller satt på någon slags mur som såg ut att bestå av allsköns bråte, brädor, stolar, tunnor.
En omsorgsfullt byggd barrikad.
Några av de unga männen låg utsträcka på marken nedanför barrikaden.
De hade redan fallit för fiendens vapen.

De enda färgklickarna i bilden var trikoloren, den blå-vit-röda franska flaggan, som en av de unga männen höll upp mot himlen.
Och så det som fängslade Emilias blick allra mest: en liten flicka i röd klänning som höll upp en röd flagga mot skyn.

På en mässingskylt under tavlan fanns några rader fakta ingraverade:

Les enfants de la révolution sur la barricade
Paris, Juin 1832

”Revolutionens barn på barrikaden. Paris, juni 1832” översatte museiguiden.
”Målad av Jules Deveraux.” tillade Dante stolt.
Emilia såg på honom.
”Deveraux…?”
”Oui,” nickade Dante. ”en släkting till mig. Jules var student i Paris och var en av dom som ledde revolutionen.”
”Wow…!” utbrast Emilia hänfört.
*

What's the longest you've ever gone without a bath or shower?

*

Kevin answers:
4 or 5 days - when we were on a camping trip.
(But I did swim in a lake, so I didn't smell too bad *giggles*)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

If you could become any fictional character, who would you be?

*

Elle answers:
Hmmm... hard to pick just one... there are sooo many cool and lovely characters!
I love Roald Dahl's books, so I'd like to be Matilda, Sophie (in BFG)
or someone in Charlie and the Chocolate Factory :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What's the oldest piece of clothing you still own & wear?

*

Coral answers:
A Baseball Jersey.
It belonged to our Grandfather (Mom's Dad),
he was a baseball player when he was young.
Grandpa gave one of his jerseys to me a few years ago
(Kyle got one too).
I use mine as pajamas/nightie :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Do you believe in angels?

*

Elle answers:
I guess so.
Hey! I know someone named Angel! cool huh? :)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Have you broken any bones? If so, how?

*

Ashlee:
Broke my collarbone when I was 6 (fell off my bike)
and my arm when I was 8 (slipped on ice).


Kyle:
I broke my arm when I was 7 ½


Coral:
When I was 12, I tripped in gym class and broke my left wrist...



http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What was the weirdest gift you ever received?

*

Ashlee:
A rubber turkey...
(Kevin liked it though...) ;-)


Max:
Socks! (ok maybe not a weird gift...
but come on - socks...! not a fun gift...)

I'm the one who gave Ash the rubber turkey btw :P


Kyle & Coral:
A singing fish...
(Yeah, Max gave it to us *lol*)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

En förvirrad Max

*
"Hörni," sa Max. "jag har en fråga: det är väl typ första veckan i maj nu va?"
Kyle, Ashlee och Chris såg på Max.
"Ja, det är det." sa Ashlee.
"Just det!" sa Max. "Borde det inte vara liiiite varmare då...? Det känns ju som det håller på att bli istid...!"
"Om en månad kommer du klaga för att det är för varmt." flinade Chris.
Max suckade.
"Ja, men hallå, tycker inte ni att det är för kallt för årstiden?"
Ashlee flinade.
"Ska du bli väderpresentatör när du blir stor?" retades hon.
"Eller vad heter det... meteorolog...?" flinade Chris.
Max såg uppgivet på Kyle för att få lite stöd.
"Vilka snälla vänner man har."
Kyle flinade.
"Vaddå, vill du inte bli väderpresentatör?"
Ashlee och Chris brast ut i hejdlöst skratt.
Max skakade på huvudet.
"Det går ju inte att prata med er idag."
Ashlee lade armen om hans axlar.
"Awww Max... retas vi med dig?"
"Ja." sa Max. "Men det är ju ingen nyhet."
Han log mot Ashlee.

"Det är faktiskt kallt för årstiden." sa Ashlee när de gick mot klassrummet en stund senare.
"Jaha... nu passar det att hålla med mig...?"
"Vi höll med dig hela tiden." log Kyle.
Ashlee nickade instämmande.
"Yep! Men vi gillar ju att retas med dig, silly."
"Ja, ni är så gulliga." sa Max.
"Ja, visst är vi!" fnissade Ashlee.
Max började jaga henne nedför korridoren.
"Vänta bara tills jag får tag i dig, pixie girl!"
*

Cats or Dogs?

*

Ashlee answers:
Neither! (I'm allergic)


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What household chore do you hate to do the most?

*

Kevin answers:
Cleaning my room and taking out the trash...
Chores are boring :/


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

What's the origin of your name?

*

Ashlee answers (long story - sorry):

When I was a baby, people called me Baby Grace,
because I was found outside a church named Saint Grace Church.
When my family adopted me, my brother Patrick wanted to give me another name. He wrote several names he liked on a paper, and his favorite was Ashley. But he didn't know how to spell it, so he wrote Ashlee.
Mom and Dad liked the name (and the spelling) a lot too, so they named me Ashlee! :-)

My full name is Ashlee Grace Madison. (Last name is Hayden)
Sometimes Mom and Dad (and our relatives in Georgia) call me Ashlee Grace ( the southern double name thing, I guess... ;-) )
But most of the time people just say Ashlee.

My nicknames are: Ashie, Ash (short for Ashlee ofcourse)
and Pixie ( 'cause of my size... ;-) )
Kyle also calls me Wildcat and Punky


http://www.formspring.me/bluecreekies

*

Familjen Ekdahls Midsommar - del 2: Tvillingarna

Noel & Melwin Ekdahl om Midsommarafton 2010


Melwin:
Solen sken hela dagen och man svettades nästan!
Men vi åkte båt och badade. Det var härligt!
Sen dansade vi runt midsommarstången och sjöng jättemycket. Små grodorna och Räven raskar över isen och några andra sånger, vi kommer inte ihåg alla....

Noel:
På kvällen spelade mammas och pappas kompis gitarr och vi sjöng mera!
Fast då var det coolare sånger och lite rockigare.
Vi åt massor med god mat: varmkorv med bröd fick vi barn äta och sedan åt vi tårta.
Och vi fick va uppe jäääättesent!
Fast Melwin var lite tröttare än mej, så han somnade kanske klockan nio eller tio. (Det tycker han är sent, han orkar aldrig vara uppe jättelänge, då blir han trött och ibland lessen.)

Men det var en jätteskojig midsommarafton!
Vi fick inga presenter, men det gör inget. Vi fick godis.
Och vet du! Vi fick styra en motorbåt! Med ratt! Häftigt va? :)

Melwin:
Jag vill nästan att det ska va midsommarafton varje dag för det var så roligt! :)

Noel: Aaaaa! Jag med! :)

Vi hoppas att ni med hade en skojig midsommar!
Puss och kram från
Noel och Melwin (och Linus)
*