*
En liten ”teaser” från en av mina kommande jul-stories
Christmasland • New York. December 2006
Torget i den idylliska lilla förstaden Christmasland pryddes av en enorm julgran, en sådan där i perfekt Disney-stil, och överallt myllrade förväntansfulla, jul-peppade barn och deras föräldrar.
15-åriga Indiana, aka Indie, sjöng glatt med i julsångerna, när hon inte sjöng pratade hon oavbrutet.
Hon flinade brett när hennes yngre bästis, 14-årige Denny, gav henne en blick.
"Vad?" frågade hon och torkade bort en blöt snöflinga som precis landat på Dennys näsa. "Gillar du inte julen?"
Denny log tillbaka.
"Jodå. Jag undrar bara vad du åt till frukost...?" retades han. "Du är ju super-peppad!"
Indie skrattade.
"Det är en del av min personlighet - en del som du älskar."
Denny skakade skrattande på huvudet.
"Om du säger det så..." muttrade han.
Men han tyckte mycket om Indie. Hon var så härlig, rolig och påhittig. Man hade aldrig en tråkig stund när hon var med.
Indie tog tag i Dennys hand och drog bort honom mot julgranen.
"Kom, nu går vi och hälsar på Jultomten!" sa hon ivrigt.
Hon skuttade nästan bort mot den rödklädda mannen, som en ivrig 5-åring och Denny snubblade efter henne.
Jultomten delade ut rödochvit-randiga pepparmintkäppar till alla barn.
Då märkte Denny något underligt.
Ivern hos alla småbarn tycktes rinna av dem så fort de såg Tomten. De tog emot godiset och drog sig sakta bort från honom.
När Tomten vände sig mot Denny förstod han varför.
Mannen såg inte frisk ut, så där som tomtar brukar göra. Nej, den här var blek, nästan lite gråaktig som deg, i ansiktet. Och blicken var inte alls vänlig och ögonen var rödkantade.
Det kändes som att möta en märklig tomte från en skräckfilm... tyckte Denny.
Jultomten blickade ner på den lille taniga, brunhårige pojken som nu såg storögd på honom.
"God Jul, lilleman." sa Tomten, med torr och lite hes stämma.
"Ja... visst..." stammade Denny.
Tomten räckte fram en pepparmintkäpp plus ett litet paket.
"Här har du grabben." sa han och blinkade lite halvbusigt med ena ögat.
Tomtens leende gjorde inte Denny lugnare, tvärtom - han började känna sig riktigt illa till mods.
Han stirrar ju nästan på mig... tänkte Denny.
Han tog, lite motvilligt, emot gåvorna. Sedan tog han tag i Indies arm och skyndade bort från Jultomten och folkmassan.
"Såg du vilken creepy Tomte...?!" utbrast Denny när de var utom hörhåll från de andra.
Indie bara log och lade huvudet på sned, så där som hon alltid gjorde när hon tyckte att Denny var söt eller sa något gulligt.
"Awww..." sa hon, med mjuk retsamhet i tonfallet. "är lille Denny rädd för Jultomten...?"
Denny skruvade generat på sig.
"Alltså... jag sa inte att jag var rädd - jag sa att han var creepy..." mumlade han.
Indie fnissade. Sedan lindande hon armarna om han magra lilla pojkkropp och kramade honom.
"Ska vi gå till Murphy's Café och äta nåt gott - eller är du skraj för Cholocolate Chip Cookies också...?"
Denny suckade. Men han kunde inte låta bli att le.
"Jag är inte skraj...!" protesterade han.
Indie fortsatte att fnissa.
"Lilla Denny... du är för söt!" sa hon glatt och försökte kittla honom i nacken.
"Sluta...!" fnissade Denny generat. "Nu går till Murphy's - och du bjuder!"
Denny skyndade sig bort till det mysiga fiket.
"Jag älskar den där sötnosen!" log Indie och sprang efter honom.
En liten ”teaser” från en av mina kommande jul-stories
Christmasland • New York. December 2006
Torget i den idylliska lilla förstaden Christmasland pryddes av en enorm julgran, en sådan där i perfekt Disney-stil, och överallt myllrade förväntansfulla, jul-peppade barn och deras föräldrar.
15-åriga Indiana, aka Indie, sjöng glatt med i julsångerna, när hon inte sjöng pratade hon oavbrutet.
Hon flinade brett när hennes yngre bästis, 14-årige Denny, gav henne en blick.
"Vad?" frågade hon och torkade bort en blöt snöflinga som precis landat på Dennys näsa. "Gillar du inte julen?"
Denny log tillbaka.
"Jodå. Jag undrar bara vad du åt till frukost...?" retades han. "Du är ju super-peppad!"
Indie skrattade.
"Det är en del av min personlighet - en del som du älskar."
Denny skakade skrattande på huvudet.
"Om du säger det så..." muttrade han.
Men han tyckte mycket om Indie. Hon var så härlig, rolig och påhittig. Man hade aldrig en tråkig stund när hon var med.
Indie tog tag i Dennys hand och drog bort honom mot julgranen.
"Kom, nu går vi och hälsar på Jultomten!" sa hon ivrigt.
Hon skuttade nästan bort mot den rödklädda mannen, som en ivrig 5-åring och Denny snubblade efter henne.
Jultomten delade ut rödochvit-randiga pepparmintkäppar till alla barn.
Då märkte Denny något underligt.
Ivern hos alla småbarn tycktes rinna av dem så fort de såg Tomten. De tog emot godiset och drog sig sakta bort från honom.
När Tomten vände sig mot Denny förstod han varför.
Mannen såg inte frisk ut, så där som tomtar brukar göra. Nej, den här var blek, nästan lite gråaktig som deg, i ansiktet. Och blicken var inte alls vänlig och ögonen var rödkantade.
Det kändes som att möta en märklig tomte från en skräckfilm... tyckte Denny.
Jultomten blickade ner på den lille taniga, brunhårige pojken som nu såg storögd på honom.
"God Jul, lilleman." sa Tomten, med torr och lite hes stämma.
"Ja... visst..." stammade Denny.
Tomten räckte fram en pepparmintkäpp plus ett litet paket.
"Här har du grabben." sa han och blinkade lite halvbusigt med ena ögat.
Tomtens leende gjorde inte Denny lugnare, tvärtom - han började känna sig riktigt illa till mods.
Han stirrar ju nästan på mig... tänkte Denny.
Han tog, lite motvilligt, emot gåvorna. Sedan tog han tag i Indies arm och skyndade bort från Jultomten och folkmassan.
"Såg du vilken creepy Tomte...?!" utbrast Denny när de var utom hörhåll från de andra.
Indie bara log och lade huvudet på sned, så där som hon alltid gjorde när hon tyckte att Denny var söt eller sa något gulligt.
"Awww..." sa hon, med mjuk retsamhet i tonfallet. "är lille Denny rädd för Jultomten...?"
Denny skruvade generat på sig.
"Alltså... jag sa inte att jag var rädd - jag sa att han var creepy..." mumlade han.
Indie fnissade. Sedan lindande hon armarna om han magra lilla pojkkropp och kramade honom.
"Ska vi gå till Murphy's Café och äta nåt gott - eller är du skraj för Cholocolate Chip Cookies också...?"
Denny suckade. Men han kunde inte låta bli att le.
"Jag är inte skraj...!" protesterade han.
Indie fortsatte att fnissa.
"Lilla Denny... du är för söt!" sa hon glatt och försökte kittla honom i nacken.
"Sluta...!" fnissade Denny generat. "Nu går till Murphy's - och du bjuder!"
Denny skyndade sig bort till det mysiga fiket.
"Jag älskar den där sötnosen!" log Indie och sprang efter honom.
 |
| Photo © annikamirene |