Morgonmys och Maxine-funderingar - del 3

*
Efter en stund satt Maxine på sin stol igen och mumsade äntligen på sin smörgås med jordnötssmör.
Hon såg ut att fundera på något.
”Vet ni vad jag skulle vilja ha?” frågade hon.
Mamma och Jason började gissa på olika saker: cykel, gosedjur, strandleksaker.
Maxine skakade sakta på huvudet.
”Mmmm… sandleksaker kanske och nåt gosedjur. Jag samlar på gosedjur ju.
Hon såg allvarlig ut när hon tillade:
”Men det jag menade var faktiskt en lillebror. Det är vad jag önskar mig. En lillasyster går också bra.”
Flickan kröp upp i mammas knä.
”Ni kan göra en baby.” sa hon bedjande.
Jason hade just tagit en klunk apelsinjuice och nu höll han på att sätta drycken i vrångstrupen.
Audrey kvävde ett litet skratt.
”Maxie… man kan inte göra en baby, bara så där.”
”Jooo…” sa Maxine sakligt och nickade allvarligt. ”En pojke i min skola, han går i fyran, han har sagt att mammor och pappor kan göra bebisar lätt som en plätt.”

Flickan började förklara - det var liksom bäst tyckte hon, ifall mamma och Jason inte visste.
”Mammor har ägg i magen. Pappans grodynglar simmar och flyttar dit
- och så kommer det bebisar från ägget. Visste du inte det, mamma? Du har ju gjort mig.”
Nu kunde inte Audrey låta bli att le.
”Ungefär så går det till. Men vi ska inte ha nån baby, Maxine. Vi har ju dig.”
Hon pussade sin lilla unge på pannan.
Maxine tycktes acceptera detta.
”Okej då. Men nu vet ni iallafall att mammor och pappor gör så.”

Hon funderade en stund.
”Men mammor och pappor kan ha fosterbarn också - som Joanne och Martin har.”
Maxine var själv fosterbarn, sedan ett år tillbaka, och hon hade fostersyskon. Hon träffade bara sin mamma och Jason ibland.
Hon såg fundersam ut igen.
”Fast… man kan inte köpa bebisar, det går inte. Det finns inga bebisar i nån affär ju.”
Jason skrattade ömt och svepte upp Maxine i sin famn.
Vad jag älskar den här lilla ungen och hennes funderingar…!
Audrey tänkte samma sak.

Maxine såg plötsligt riktigt finurlig ut och hon log sitt bästa solskensleende.
”Man kan köpa gosedjur.” sa hon menande.
Hon såg från mamma till Jason för att se om de fattat den lilla subtila ”hinten”.
”Idag är din lyckodag, Maxie.” sa Jason. ”Vi ska nämligen gå till det där stället där man får göra sina egna gosedjur.”
Han blinkade åt Audrey som nickade åt den spontana planen.
”Yaaaay!” tjöt Maxine och sken upp som om hon just vunnit en miljon dollar.
De vuxna blev varma i hjärtat när den lilla solskensungen jublade av glädje
och sedan pussade och kramade dem som tack.
Ett gosedjur var nästan lika bra som en liten baby-bror, tyckte Maxine.

Morgonmys och Maxine-funderingar - del 2

* 
Jason fixade frukost medan Maxine satt på diskbänken och tittade på.
”Det blir stökigt.” påpekade hon och såg menande på odiskade plastbunkar och stekpannan med äggröra i.
”Stökigt?”
Jason höjde på ögonbrynen och skrattade till.
”Menar lilla Miss Logan-Clarke att jag stökar till?”
Maxine nickade, snappade åt sig en vit brödskiva och sträckte sig efter burken med jordnötssmör.
Jason erbjöd sig att hjälpa henne, men då meddelade Maxine artigt men bestämt att hon minsann kunde bre en smörgås själv.
”Jag fyller sex år den 25:e september, du vet.” påminde hon och letade efter en lämplig kniv att bre med.
Jason gav henne en vanlig, ofarlig matkniv, sedan gav han henne en kram.
”Jag förstår. Du börjar bli stor. Ska du ta körkort snart också?” skojade han.
Maxine fnissade och himlade med ögonen.
”Nääää, dummer. Om tio år får jag ta körkort, duh!”
Hon fick ännu en kram, plus massor med ”pruttande” pussar på kinden.
Maxine kiknade av skratt.
”Hallå, jag försöker göra en macka ju!” protesterade hon.
Men hon övergav sin jordnötssmör-smörgås, lade armarna om Jasons hals och kramade honom hårt.
Åh, vad hon älskade sin mammas pojkvän, han var så rolig och snäll - och lite knasig.

Jason höll tösen i famnen och gjorde klart äggröran samtidigt. När den var klar satte han ner Maxine på golvet och dukade fram all frukostmat på köksbordet.
Maxine klättrade upp på sin stol och bredde klart sin smörgås.
När hon var klar med smörgåsen drog hon till sig mjölkpaketet och började kämpa med det.
Hennes min var koncentrerad när hon försökte hälla upp dryck ur det fulla paketet. Flickungen andades knappt.
Hon lyckades hälla upp mjölk i ett glas, men det fylldes snabbt och till råga på allt välte det. Mjölk rann ner på golvet.
Då blev Maxine arg.
Hon fick vredesutbrott ibland och detta var ett sådant. Hon utbrast ett ilsket ”Aaaaargh!” medan hon gled ner på golvet, där hon blev liggande i en arg och gråtande liten hög.
Audrey kom springande. Hon lyfte upp sin lilla dotter i famnen.
”Älskade unge, det gör inget, det var bara lite mjölk och glaset gick inte sönder.”

Maxine fortsatte ändå att gråta.
”Jag ville hälla upp mjölk själv, jag kan det!”
”Det vet vi älskling.” lugnade Audrey. ”Du kan ju massor med saker.”
Jason nickade instämmande.
”Men just det där paketet var nytt, då är de svårare att hälla ur.”
”Det var tungt.” erkände Maxine.
Hon gav ifrån sig en sista liten snyftning och torkade tårarna.
”Jäklarns mjölk.” fnyste hon.
Audrey andades ut, lättad över att dotterns meltdown inte hade hållit i sig så länge den här gången. Vissa gånger kunde barnet gråta eller skrika i nästan en timme.
”Ja, det var ett dumt mjölkpaket.” tröstade Audrey. ”Men nu behöver du inte vara ledsen mer. Jag ska torka upp det där.”

Morgonmys och Maxine-funderingar - del 1

* 
California. Sommaren 1999.

”God morgon!” hälsade en pigg och glad röst.
Audrey Logan öppnade sömnigt ögonen och log mot det lilla lockhåriga solskenet som var hennes dotter.
Det pyjamasklädda barnet, som satt grensle över Audreys mage, log med hela ansiktet.
”God morgon, Maxine.” sa Audrey ömt. ”Har du sovit gott?”
Maxine nickade.
”Jadå, fast solen väckte mig tidigt.”
”Ja, det må jag säga.” gäspade Audrey.
Hon sneglade på klockan.
”Bara halv nio. Åh Maxie... vi som kom hem så sent igår kväll... Älskling, har jag inte sagt att du får leka själv en stund om du vaknar tidigt?”
Maxine funderade på detta. Sedan nickade hon.
”Jooo… Fast vet du mamma, jag har lekt själv, en jättelång stund. Men nu ville jag väcka er.”

Audreys pojkvän Jason gäspade. Även han såg sömnigt på Maxine.
”Med lilla piggelin här behöver vi ingen väckarklocka.” sa han och rufsade i om flickungens skruvlockar.
”Näää...!” sa Maxine glatt och klättrade över till Jason istället och satte sig till rätta på hans mage. ”Jag är en super-bra väcknings-klocka.”
Audrey föreslog att de skulle försöka somna om, men hon blev snabbt nerbuad av Maxine.
Barnet skakade på huvudet och visade två tummar ner, samtidigt som hon klart och tydligt mässade ”buuuuu!”.
Jason lyfte bort Maxine från sin mage och lade henne mellan sig och Audrey i sängen.
”Försök sova lite Maxie.”
Maxine slöt ögonen - i två sekunder.
”Nope, min kropp har sovit färdigt!” proklamerade hon när hon slog upp sina stora blå igen.

Hennes mamma suckade. Det skulle nog inte bli någon mer sömn den här morgonen.
Maxine imiterade sucken, på ett överdramatiserat sätt.
Jason skrattade åt det och puffade sin flickvän i sidan.
”Hörru Audrey, det verkar som någon här tycker att du är en sömnig latmask.”
”Sömnig latmask!” fnissade Maxine förtjust.
Jason drog på sig ett par kalsonger under täcket, sedan svängde han benen över sängkanten och svepte upp Maxine i famnen.
”Kom lillskrutten, så går vi och fixar frukost.” sa han och kittlade flickan på magen.
Den lilla fnissade, både förskräckt och glatt på samma gång.